Sukhon's humble little blog

Tackar min pappa för hans omtanke och helhjärtade stöd men nu kan även mamma vara glad för nu kan jag äntligen se till så att hon får komma hem.
Jag har länge gått och funderat över vad jag ska göra men i ärlighetens namn så fanns det inget att fundera över men så kom jag i kontakt med min kusin och alla andra borta i Thailand så hoppet om att få hem mamma tändes på nytt men slocknade igen.
Det visade sig att dom inte heller kunde göra något och att tvingas till att låta henne stanna i sverige kändes som ett stort svek mot mamma och allt hon stod för men jag var visst inte den ende som tyckte det.
Pappa ville också att hon skulle få komma hem och få tillbaka en del av den värdighet som hon lyckats att förlora här så nu kan vi alla andas ut och ingen behöver leva med den eviga plågan att hon ligger och vrider sig i sin lilla grop kallad grav utan någon traditionell cermoni och utan en gravsten eftersom jag valde minneslunden.
Jag har så många blandade känslor att det är totalt uppror, jag sitter och gråter för i princip allt och ingenting och det är mycket jobbigt att inte ha någon kontroll över det emensionella biten.
Obduktions rapporten som jag fick idag har gjort sitt också och det var inte en rolig läsning alls utan bara en massa skit det var inte mycket som var bra i den.
Hon kanske dog utan att behöva känna något men fram tills att det hände måste hon ha lidit mer än vad som är mäsnkligt och jag tycker att det är konstigt att hon kunde behålla lugnet trots det för hon talade aldrig om för mig hur hon egentligen mådde och det får mig att må ännu sämre.
Jag önskar så innerligt att hon hade sagt som det var till mig så att jag kunde ha fått en chans att hjälpa henne men tyvärr valde hon sin egen väg i vanlig ordning.



Tack pappa!






Äntligen mamma så får du komma hem och på din sista resa får jag privilegiet att vara med dig och jag kommer att finnas där när du är bland dina egna nära och kära som du har pratat med mig om så mycket.
Det blev inte som planerat men en sista resa blir det i alla fall och hur konstigt det än låter så värdesätter jag det mer än ord kan förklara och jag kommer att bära det med mig så länge jag lever för detta är den enda positiva biten med allt helvete som pågår just nu.
Alla kommer att bli så glada när dom får höra att det har löst sig och jag tror nog att även du sitter där du är och bara ler.
Om inte annat så hoppas jag på det.
Kommer alltid att älska och sakna dig!