Sukhon's humble little blog

Det var för lite mera än en vecka sedan jag kom hem från bestyren med mammas lägenhet och jag har under den veckan gått och undrat över vad som har hänt med urnan.
Någon från församlingen skulle ringa och meddela mig om det var så att hon anlänt men det var aldrig någon som ringde så jag började undra över om dom hade tappat bort mamma, vilket skulle vara riktigt snyggt.
Tack och lov var det ingen som tappat bort henne men det var heller ingen som hade tagit tag i saken gällande transportbiten så hon ligger kvar på krematoriet i västerås och bara väntar precis som mig.
Kul kul.
Tre veckor har passerat sen hon dog och jag hade hoppats på att hon skulle få komma till sin sista vila som det så fint heter men nu ser det ut att kunna dröja ytterligare en vecka innan det händer.
Folket har inte bråttom vare sig det handlar om den biten eller obduktionsrapporten som jag också sitter och väntar på.
Ringde till vårdcentralen i hennes hemkommun för det är tydligen familjeläkaren som får den, i alla fall så är det en mycket ointresserad madame som svara i andra änden och hon informerar mig mycket tydligt om att den inte har kommit in ännu men det går bra att ringa igen om en vecka och sen var det inte så myclet mer med det.
Vilken strålande service dom sitter inne med på de där stället, de är ju nästan så att jag blir lite tårögd av all värme och vänlighet.
Vart var jag nu...just det jag trodde att två veckor är lagom tid för att hinna allt som är nödvändigt men det är okey jag kan ringa igen och hålla tummarna för att dom små papprena har hittat rätt tills dess så att jag slipper vänta ytterligare en vecka.
Som om allt det där inte vore nog så är allt absolut inte på min sida och gränsen för vad jag klarar av håller på att krossas fullständigt.
Innan jag for hem så pratade jag med fonus om begravning med allt vad de innebär inkluderat biten om det som finns i lägnheten för jag har trots allt tre syskon men som saker och ting såg ut, skulder och tre syskon som bor i thailand så sa vi att det skulle bli en dödsboanmälan så jag gjorde vad jag kunde och sen åkte jag hem.

Idag när jag pratade med juristen från fonus fick jag veta att det tydligen fanns pengar så det måste betyda att den "godemannen" ljög mig rakt upp i ansiktet när hon sa att det inte fanns några tillgångar så nu ändras allt.
Mina syskon ska letas upp och en boupptäckning kommer att göras i stället men hur lätt är det att hitta tre personer som man inte vet något om och detta kommer att kosta pengar.
Mammas hemkommun håller på att tjafsa om både det ena och de andra men det kommer att bli dom står för kostnaden av det kalaset precis som dom får stå för andra bitar som jag inte ska stå för i och med att jag inte ska stå för saker ur egen ficka.
Efter att ha betalat för begravningen finns det en liten summa kvar och nu tvistas det tydligen om vad dom pengarna ska gå till.
Förstår inte hur dom orkar hålla på.
Mamma måste nästan vända sig i sin urna över hur dom uppför sig.
Jag sitter och är lite upprörd över hur dom gör och anser inte att det är respektabelt uppförande mot dom anhöriga att bråka om skitsaker som vem som ska göra vad och inte.
Jag upphör aldrig att förvånas över hur den där kommunen uppför sig men jag borde inte vara det egenligen för dom var precis lika ruttna under den tiden som jag också bodde där.
Den så kallade "godemannen" som jag förövrigt skulle vilja slå väldigt hårt måste verkligen vara nöjd med sig själv nu när allt har rört till sig ordentligt.
Hade hon bara sagt som det var från början hade allt varit mycket enklare men hon kanske hade en bra andledning till att inte säga något och jag behöver nog inte ens säga det rakt ut för det verkar så äckligt uppenbart.
Bevisar ju bara ännu mera hur fullständigt rutten den där hålan är.