Sukhon's humble little blog

Kampen om överlevnad fortsätter dag ut och dag in precis som livet rullar på oavsett om jag vill det eller inte.
Jag sitter och biter i det sura äpplet och försöker att inte gråta ögonen ur mig 40 gånger på en dag vilket jag vill göra egentligen men tyvärr så händer det inte så mycket då och om inte jag gör något så stannar allt av.
Mina tre äldre syskon har valt att göra ingenting så för deras del och många andra släktingars del så står saker och ting väldigt still vilket gör dom väldigt beroende av mig på gott och ont.
Idag fick jag äntligen kontakt med någon vänlig själ på vårdcetralen så jag har fått veta orsaken till mammas plötsliga bortgång men hon är ingen läkare så jag fick inte veta vad som orsakade den biten men en kopia kommer att bli skickad till mig så jag får väl sätta mig ner och läsa den senare sen vet jag inte om den där läkaren skulle ringa upp mig eller inte.
Den biten är väldigt slö därför har det tagit mig en månad inkluderat tre veckors förfrågningar innan jag äntligen kan andas ut lite men visst att få veta orsaken gör mig ledsen också.
Svårt att förklara hur man känner sig för det är både lättnad och enorm sorg på en och samma gång men det lilla jag vet nu har jag i alla fall passerat vidare till min kusin som i sin tur kan informera alla andra så att dom också får veta.
Men trots den biten är inte begravningen helt avklarad ännu för alla vill att hon ska hem och församlingen här väntar på att jag ska skicka in pappret så att mamma kan gravsättas men bara för att alla andra vill det svåra har jag tills vidare valt att inte göra något bara för att dom ska få lite tid på sig att tala med varandra och sen informera mig så att jag kan ordna med det praktiska härifrån.
Allt detta handlar om enorma summor för dom och stora summa för mig och det är summor som ingen av oss har men vi skulle vilja fast önskningar och verkligheten går fortfarande inte hand i hand, inte ens under förhållanden som dessa blir det några undantag och det suger verkligen.
Alla vill vi så mycket men tyvärr så går inte allt att ordna och just nu ser det ut som att mamma kommer att bli begravd här som det var sagt från början.

Trots att det har gått fyra veckor nu så fortsätter det att ringa människor till mig som jag inte har en susning om och i korta förvirrade ögonblick undrar jag över hur alla har lyckats hittat mitt nummer för helt plötsligt ringer hela världen och alla vill ha en massa svar som jag inte kan ge.


Så roligt det är att både vara fattig, trött och väldigt vilsen i denna värld som inte alls är sig lik längre.