Sukhon's humble little blog

Varför är människor så inne på att ha ett finger med i allt oavsett om det handlar om småsaker eller någons tankar om livet.
mycket tjafs har det varit och även att det inte har lett till osämja så har det inte varit roligt på något sätt och nu så håller det hela på att trappas upp fullständigt vilket gör att man sitter här nu och funderar på vart man ska ta vägen och hur det kommer att sluta.
Så mycket tjafs och prat som det har varit mellan mig och min sambo så vill jag inte starta ett nytt bara för att andra vill veta exakt samma saker som vi har tjafsat om jag vet inte hur länge.
På grund av att jag inte vill ta det så blir andra arga och irreterade och kan inte förstå varför jag vill hålla mig utanför.
Jag gör så gott jag kan gällande allt som är av vikt, det går inte en dena dag utan att jag vrider mig själv ut och in bara för att komma fram till en lösning på alla problem som ligger på, bakom, under och framför mig men det är inte lätt när allt man försöker med rasar ner till grunden igen.
Jag är bara en männsika precis som alla andra.
Jag vill flytta, jag vill skapa ett eget liv och JA jag vill ha en fungerande ekonomi som gör att jag kan betala allt som behövs samt se till så att det finns mat.
Men om man inte har orken att hålla två flytande så faller allt sönder så mycket fortare än vad ett korthus kan göra, att få upp allt igen tar längre tid.
Det handlar inte om lathet i det här fallet utan det handlar om att hitta sig själv, veta vart man själv står utan att veta allt det viktiga så kan man inte ta sig vidare inte heller kan man hitta balans i livet att få allt att fungera.
För mig tog det nästan sex år att finna mig själv och vart jag stog i livet, innan det så flöt jag bara runt och mådde dåligt för att jag inte kunde få något att fungera eller hålla.
Många har fått lida på grund av det tyvärr.
Nu ser jag samma sak igen hos någon annan och hur gärna man än vill hjälpa till så kan man inte göra annat än att stå på sidan av och hoppas att allt ska lösa sig snabbt.
En person som känner en massa men utan att veta varför kan man inte hjälpa för inget blir bättre av att prata eller stötta...bara att vara sig själv och låta personen vara sig själv.
En dag går det upp ett litet ljus och då kan man prata och försöka komma fram till en lösning.