Sukhon's humble little blog

Stämningen här är inte allt för bra just nu så att man trippar på tå för att inte stöta sig med någon är ren vardag.
Jag kan nästan ta på den tunga luften som hänger över en när man är här och känslan av obehag följer efter vart jag än försöker gömma mig, kryper innanför huden på mig så att det riktigt känns.
Det man kallar "hemma" känns inte riktigt som hemma för min del och jag skulle verkligen vilja
kunna vara i ett hem som alla andra och känna att jag trivs och att det verkligen är ett hem som jag vill vistas i.
Inte som här där man trippar på tå och knappt vågar visa sig för att man inte vet vad som kommer att hända.
Jag visste från början att det skulle kunna bli något liknande men har det pågått under en längre tid så inser man att det inte längre fungerar och det i sig gör att stämningen blir sämre.
Det här har gått för långt, så långt att man tär på varandra mer och mer ju fler dagar som går så ett bråk kommer nog att uppstå frågan är hur stor skada det kommer att bli.
I det här fallet så har jag satt mig själv åt sidan för att inte krocka men det i sig har gjort att jag har byggt in mig i ett hörn vilket verkligen var dumt gjort om man ska se hur långt det har gått nu.
Att möta någon på halva vägen innebär inte att man ska behöva sätta sig själv åt sidan helt men tyvärr så gjorde jag det för att vara snäll mot dom som tog in mig fastän dom inte behövde men nu har jag kvävt mig själv totalt och jag saknar verkligen den frihet som jag en gång hade.
Jag kunde komma och gå som jag ville när jag ville utan att behöva tänka på att det finns andra med bestämda åsikter om hur vissa saker ska se ut eller göras.
Vill verkligen vara mig själv och känna att där man bor verkligen är hemma.