Sukhon's humble little blog

TACK fonus för all hjälp!! I över en vecka har jag gnetat med dom där fördömda papprena som förövrigt bara är tre och jag har setat i telefon för att få saker och ting att rulla på samtidigt som jag inte har fattat så mycket av det hela mer än det lilla fonus har informerat mig och det är inte mycket.
Att tala om vart dom ska är väl inte så svårt men att tala om kostnaden för det hela kan vara svårare sen måste det vara svårt att läsa ordentligt vad som står så att den anhöriga dvs jag kan få rätt information från start.
Tre papper har kostat över 2000 kr att få ordning på och då handlar det om översättningar (svenska-engelska) och stämplar sen har allt kostat mig en massa personligen.
jag har svårt att sova på nätterna för att jag är så stressad och allt kring mamma tär på mig inifrån och ut ungefär som en parasit som till slut kommer att ta ihjäl mig.
Idag har sannerligen inte vrit något undantag jag tror snarare att min stressnivå just har nått sin spets.
Trött och nyligen hemkommen från stockholm sitter jag och önskar fonus allt ont en människa kan uppbringa från botten av sin ursinniga själ.
Stressad och med små marginaler att röra mig med åkte jag med sambo och vän mot Stockholm och vi åkte runt 06:00-06:30 tiden i morse för att vara säkra på att hinna både till den Thailändska ambassaden och UD men efter lite över 3 timmars väntan utan minsta syn på hjälp inser vi att något UD hinner vi inte med och där står jag mitt i allt och känner mig gråtfärdig inne på ambassaden, jag ser verkligen hur allt bara rasar samman till absolut ingenting och så hopplös och utan förtröstan har jag inte upplevt på länge.
UD skulle nämnligen också sätta en stämpel på dessa papper och till det underbara priset av 500 kr och deras handläggningstid på det skulle då vara två dagar och vi ska åka på torsdag.
Inget UD ingen resa alls eller ingen resa med mamma (I urna) vilket då är själva andledningen till denna resa så om jag inte kan få med mig den så är det ingen mening med att åka alls.
Hur som haver där står jag utan att riktigt veta vad jag ska säga eller göra det ända som finns i mitt huvud är "detta kan inte hända" och det riktigt ekar om och om igen tills kvinnan som jobbar där börjar ställa några frågor och då tänds ett litet ljus inom mig som jag skulle vilja påstå är början på ett hopp.
Fonus har gjort fel och jag har gjort en massa jobb i onödan för att inte tala om alla konstander som kunde ha besparats från första början.
Det behövdes ingen översättning inte heller behövdes någonting från Notarius Publicus men det visste ju inte jag om så jag ordnade allt det där och betalade för de också så jag börjar undra över om fonus överhvudtaget bemödade sig med att kolla upp vilka handligar som verkligen behövdes om dom gjorde det kan dom inte skilja på ett lik och en urna.
Det är tragiskt.
Om allt hade skötts på rätt sätt från första början hade saker gått mycket fortare och det hade inte kostat mer än vad en resa till Stockholm går på för 2 personer.
Alla papper som jag har ordnat med behövs om det handlar om kropp och kista inte en urna men det är inte så lätt för en begravningsbyrå att hålla reda på sådana svåra saker.