Sukhon's humble little blog

Första gången jag såg dig var jag rädd.
Jag kunde inte riktigt ta i dig, känna den värmen och kärleken som jag trodde att jag skulle göra, som alla förväntade sig att jag skulle göra.
Försökte att känna värme istället för skräck när jag höll om dig men hur mycket jag än försökte så lyckades jag inget vidare.
Hela tiden tänkte jag att det måste vara nåt fel på mig att jag måste vara helt borta och att det inte borde vara så här.
Dagen då jag lärde mig vilken underbar person du var, hur mysigt det var att bara få hålla dig även om du sov var den dagen då jag lovade att ge dig allt som jag inte kunde ge dig när jag först såg dig.
Men den dagen va också en dag då allt gick fel.
Som jag försökte kämpa för oss två för att vi skulle kunna fortsätta att vara tillsammans.
Trötta ögon och ingen att vända mig till gick allt till slut sönder fullständigt.
Jag lovade att ge dig allt men det slutade med att jag inte kunde ge dig något.
Det som började dåligt slutade dåligt.
Hur ska jag någonsin kunna förklara att inget var medvetet, att jag inte bröt mitt löfte.
Du måste verkligen tro att jag hatar dig.