Pappa

Helgen som var hade jag så ont att jag inte kunde gå ordentligt och det hela vart mycket värre av att vi var hos en kompis och hälsade på och meningen var att vi skulle ha trevligt vilket vi också hade fram tills att jag fick så ont att jag inte ens vågade röra på mig.
Jag frågade om han hade något starkt hemma som jag kunde få ta och fick då en Tramadol men inte ens den kunde råda bot på mina fina värkar och jag ville verkligen bara krypa ner i något svart hål tills det var över samtidigt som jag tänkte på mamma och hur mycket smärta hon måste ha bitit sig igenom.
Dessa tankar gjorde inget bättre men inte heller sämre.
Det höll i sig tills natten mellan söndag och måndag sen hade jag bara efterdyningar som ett bevis på att min stackars mage har blivit misshandlad.
Tyvärr så börjar magen att göra ont igen idag efter att jag har pratat med pappa som just nu ligger på sjukhuset igen för att hans ådror har kalkat igen men den här gången räcker det inte med att bara göra små ingrepp utan det är så pass allvarligt att en operation nu ska genomföras.
Så han ligger där och bara väntar på besked om när det ska göras och jag sitter här hemma och önskar att saker vore annorlunda som i att han inte befinner sig på sjukhuset.
Först mamma och sen ringer pappa och meddelar mig att han har åkt in och det är naturligvis bra att han uppsökte vård men det är allt kring det som gör allt så jobbigt.
Mamma hade också massa förkalkningar i sina ådror som till slut gjorde att hennes kropp inte kunde fungerar längre och pappa har fått en sådan som sitter väldigt nära hjärtat så nu ska dom öppna upp hela hans bröstkorg för att kunna byta ut den delen som är mest allvarlig.
Tror att det kallas för en bypass operation och den är idag ett standardutförande men jag är en sådan tönt och lite smått hysterisk att jag mår dåligt.
Pappa säger att jag inte ska oroa mig för att det kommer att gå så bra så och läkarna är specialister och har gjort detta många gånger men det spelar ingen roll för mig hur duktiga dom är eller hur ofta dom har utfört detta för jag är lika orolig i alla fall och kommer att fortsätta att vara det.
Allt som har hänt med mamma har satt sina spår och jag kommer inte att kunna ta saker på samma sätt som jag gjorde innan och om det gör mig till en hysterisk tönt så får jag väl vara det då.
Jag har bara pappa kvar och är därför väldigt rädd om honom och vill att han ska få leva många år till.

Allt på en gång!!!

0 Comments:

 
Sukhon's humble little blog - Wordpress Themes is proudly powered by WordPress and themed by Mukkamu Templates Novo Blogger