OJ OJ

Jag kom på att min bror fortfarande är i thailand och har varit där dom två senaste månaderna vilket gav mig en underbar idè, jag frågade om inte han kanske kunde köpa med sig en unik tokidoki/hello kitty/kuromi liknande väska åt mig eller vad som helst och jag var naturligvis villig att föra över pengar så han behöver inte ta sina egna.
Men bror tyckte som svar på det att jag inte förstog hans nuvarande situation som innebär att han inte har några pengar till en biljett hem så jag fick mig en avhyvling via mail.
Jag vill jätte gärna hjälpa honom men jag vet inte riktigt hur det ska gå till och det blir knappast bättre av att han tycker det passar sig att skälla på mig bara för att saker och ting vart total kaos för honom.
Känns som att han tycker om att skälla på mig och det gör tydligen våran mamma med som förövrigt har gått helt berserk över det här med brorsan och thailand så hon ringer och gapar mig i örat och talar om för mig att jag kan säga åt honom att han lika gärna kan stanna där för han behöver inte komma hem alls.
Hon är sur över att han åkte utan henne och anser sig ha rätten att uttala sig om saker som inte berör henne trots han är gammal nog att ta hand om sig själv(även om den går åt skogen) och välja själv vad han vill göra och inte.
När hon har skällt lite där vänder hon uppmärksamheten mot mig och säger att jag minsann ska åka jag också men jag har snällt talat om för henne att jag inte kan men det går inte riktigt in i hennes huvud så hon sitter där hemma och väntar ut mig vilket ger henne en andlednign att skälla på mig, tala om för mig hur ensam hon känner sig och att om vi väntar längre så kommer vi aldrig iväg och då får jag aldrig träffa släkten osv osv.
Undertiden så ska bror min vänta där(enligt mamma) utan pengar som straff tills vi dyker upp.
Om inte detta är en ond cirkel med mig i mitten så vet jag inte vad jag ska kalla det.
Hur allt det här kommer att sluta vet jag inte men de jag vet är att alla kommer att vara riktigt förbannade i slutändan och jag kommer att bli det svarta fåret som ingen vill prata med.
Meningen var att vi alla skulle åka tillsammans men sammanhållningen som råder mellan oss tre gör att alla tänker var för sig och då kan det sluta som det gör nu.
Brorsan åker på egenhand och slutar på noll i pengar, mamma vill åka men tänker inte åka utan mig så hon sitter hemma och ringer var och varannan dag och jag försöker att leva ett normalt liv med dagliga plikter som så många andra normala människor.
Pappa då?
Ja, han får lyssna på mig när jag öser ur mig om mammas och brorsan förehavanden som jag egentligen inte vill ha något att göra med men han brukar kunna komma med kloka svar som gör att det inte känns fullt lika jobbigt.
Han är nog den enda vettiga i min annars så skruvade familj.

0 Comments:

 
Sukhon's humble little blog - Wordpress Themes is proudly powered by WordPress and themed by Mukkamu Templates Novo Blogger