Gjorde ett litet test som heter "Vilken sorts mördare är du" och fick detta som svar efteråt.
MASSMÖRDARE
Du är ju helt jävla störd. Hugger ner folk till höger och vänster men din favorit yxa bara för att få plaska runt i blod. Du har hela frysen fylld med diverse människodelar som du gärna tar fram en fredagskväll för att tillaga.
Jag kom på att min bror fortfarande är i thailand och har varit där dom två senaste månaderna vilket gav mig en underbar idè, jag frågade om inte han kanske kunde köpa med sig en unik tokidoki/hello kitty/kuromi liknande väska åt mig eller vad som helst och jag var naturligvis villig att föra över pengar så han behöver inte ta sina egna.
Men bror tyckte som svar på det att jag inte förstog hans nuvarande situation som innebär att han inte har några pengar till en biljett hem så jag fick mig en avhyvling via mail.
Jag vill jätte gärna hjälpa honom men jag vet inte riktigt hur det ska gå till och det blir knappast bättre av att han tycker det passar sig att skälla på mig bara för att saker och ting vart total kaos för honom.
Känns som att han tycker om att skälla på mig och det gör tydligen våran mamma med som förövrigt har gått helt berserk över det här med brorsan och thailand så hon ringer och gapar mig i örat och talar om för mig att jag kan säga åt honom att han lika gärna kan stanna där för han behöver inte komma hem alls.
Hon är sur över att han åkte utan henne och anser sig ha rätten att uttala sig om saker som inte berör henne trots han är gammal nog att ta hand om sig själv(även om den går åt skogen) och välja själv vad han vill göra och inte.
När hon har skällt lite där vänder hon uppmärksamheten mot mig och säger att jag minsann ska åka jag också men jag har snällt talat om för henne att jag inte kan men det går inte riktigt in i hennes huvud så hon sitter där hemma och väntar ut mig vilket ger henne en andlednign att skälla på mig, tala om för mig hur ensam hon känner sig och att om vi väntar längre så kommer vi aldrig iväg och då får jag aldrig träffa släkten osv osv.
Undertiden så ska bror min vänta där(enligt mamma) utan pengar som straff tills vi dyker upp.
Om inte detta är en ond cirkel med mig i mitten så vet jag inte vad jag ska kalla det.
Hur allt det här kommer att sluta vet jag inte men de jag vet är att alla kommer att vara riktigt förbannade i slutändan och jag kommer att bli det svarta fåret som ingen vill prata med.
Meningen var att vi alla skulle åka tillsammans men sammanhållningen som råder mellan oss tre gör att alla tänker var för sig och då kan det sluta som det gör nu.
Brorsan åker på egenhand och slutar på noll i pengar, mamma vill åka men tänker inte åka utan mig så hon sitter hemma och ringer var och varannan dag och jag försöker att leva ett normalt liv med dagliga plikter som så många andra normala människor.
Pappa då?
Ja, han får lyssna på mig när jag öser ur mig om mammas och brorsan förehavanden som jag egentligen inte vill ha något att göra med men han brukar kunna komma med kloka svar som gör att det inte känns fullt lika jobbigt.
Han är nog den enda vettiga i min annars så skruvade familj.
När jag tittar ut så tycker jag att det känns mer som sommar ute än vår.
Solen värmer så skönt att jag har börjat jobba på min sommarpäls lite och jag måste få säga att det tar bra, inte bara på min hud utan även kroppen som helhet.
Jag känner mig piggare och gladare men jag tror att många upplever samma sak efter en lång och dyster vinter fylld av mörker och kyla.
Nu när värmen är här tänkte jag att det kanske vore en god ide att lägga undan alla tråkiga kläder för den här gången och i stället dra fram alla andra kläder som har legat och damma längst in i garderoben.
Tyvärr så är det för mycket kyla och mörker i sverige och för lite ljus och värme så antalet lätta kläder kan inte mäta sig med högen av varma kläder men jag tänkte att nu kanske jag kan roa mig lite med att titta efter nya kläder till sommaren.
Full av lycka loggar jag in på diverse sidor på nätet och tittar noggrant på det fina utbudet och jag väljer dessutom väldigt omsorgsfullt, undviker sånt som jag är van vid och håller mig till kläder som ser ut att passa när det är varmt ute men det ska fortfarande passa mig.
Lycklig sitter jag där och klickar i det ena efter det andra i varukorgen och allt känns väldigt bra men någonstans där tog min lycka slut och det sista klickande blir när jag tömmer varukorgen och loggar ut.
Jag inser att det kostar att handla och att jag inte är den enda som bor och lever här, jag hade visst en sambo och tre katter också och en ekonomi som inte tillåter några utsvävningar alls.
Så för att göra det hela ännu värre börjar jag tänka på alla saker jag skulle vilja göra i sommar men inte kan.
Undra om jag är den enda i hela världen som tror att jag har blivit rik bara sådär över en natt och som sen konstant blir besviken för att allt råkar vara precis likadant som dagen innan.
Jag måste vara puckad.
Drömmar är för dom rika och brödkanter för dom fattiga.
