I detta hus och förhållande så lever vi båda bakom varsin skärm från morgon till kväll och det är väldigt sällan vi klarar av att göra normala saker tillsammans än mindre klara av en så enkel sak som att prata med varandra.
Det är tydligen alltid någon som inte hör på första eller andra försöket och blir det ett tredje är det inte ens säkert att man orkar upprepa sig utan låter det falla åt sidan helt.
Vi kan ta paus för att laga mat, äta, städa,tvätta,duscha och "jobba" som normala människor vilket kanske är ett rent mirakel ibland men även rätt så skönt annars hade vi säkert blivit vräkta och klassade som en fara för allmänheten.
Ibland kan jag stanna upp och fundera över om detta verkligen är normalt och om det verkligen är något som andra skulle klassa som ett normalt förhållande?
Frågar man mig vilket händer lite nu och då, så kan jag inte säga annat än att det har blivit en vana som idag går på ren rutin.
I början tyckte jag att denna så kallade hobby var en aning enkelspårig och tråkig men det är sant att man blir som man umgås.
Det trista är att fantasin lämnar plats för det som visas på den fyrkantiga glas-grejjen som ögonen ständigt vilar på och det kanske inte är så jätte bra och sen finns det risk för att dagarna alltid är likadana..tadaa..enkelspårigt som fan.
Men det är mitt liv och det är ett liv som jag har valt att leva i så jag ska kanske inte klaga men ibland undrar jag fan i mig vart gränsen för hobby och totalt mörker går någonstans!
Standard fråga "vad har ni gjort för kul i helgen då?" standard svar på det är "inget speciellt, jag har tittat på anime eller spelat och karln har gjort något annat vid sin dator".
När vi ändå är igång kan vi lika gärna ta följdfrågan på det "Är det inte tråkigt att bara sitta?"
och det är här en så kallad pinsam tystnad uppstår och det betyder att jag sitter och begrundar alla frågor och svar.
Sorgligt.
Ska man inte göra saker med varandra?
Ska man inte ha kul?
Ska man inte kunna prata som normala?
Ska man kanske inte ha ett liv?
JÖSSES!!!!!!!!!!!
0 Comments:
Post a Comment