Vi vill ha en ny soffa men hittar ingen.
Någon som har en soffa på lager åt oss?
Det har inte hunnit bli kallt ute ännu men ändå så åker jag på en förkylning och det blir då årets första.
För min del hade det gärna fått vara kallt ute ungefär en 5- eller något så kanske det inte hade behövt kännas så varmt och jobbigt.
Känner för att sova hela tiden men så fort man lägger sig ner så vill man sätta sig upp igen för att andas lite.
Har inte ont i halsen utan det sitter i bröstkorgen det jobbigaste stället man kan ha det på.
Hosta fyra gånger och på femte gången har jag lyckats hosta upp det som irreterar och kläggar igen när jag andas men under dom fem gångerna har det hunnit bli irreterat och gör ont.
En klassisk förkylning som med lite otur kan ädras till något som inte försvinner på en månad eller två.
Så mycket för att komma in i vardagen igen efter semestern
Mycket folk och en stämmning jag inte har känt av tidigare.
Alla sjöng, jublade och var riktigt glada och det hela blev bara bättre av att det var så blandade målgrupper.
Det var både barnfamiljer, unga, jämnåriga och medelålders som stog och trängdes i en klunga och en rätt stor sådan med när ingen mindre än herr Winnerbäck tog plats på scen.
För min del var detta premiär och det kan ha och göra med att jag inte är något fan till honom men jag erkänner att hans live framträdande är värt att se ändå för han gör det mycket bra, faktum är att han är bättre att se live än att bara ha hemma i högtalarna när man inte själv lyssnar.
Förutom Winnerbäck så fanns även Miss Li på plats och för någon som bara lyssnar på jpop var detta verkligen något nytt och jag fastnade verkligen för hennes musikstil och röst så det blev en skiva med henne när jag ändå var där.
Det visade sig att det fanns något för mig där också så det var inte så tokigt att följa med trots allt.
Om man bortser från värkande fötter och rygg så var det faktiskt riktigt trevligt så jag tackar för att jag fick den här möjligheten.
Men ännu är jag inte konverterad.
I detta hus och förhållande så lever vi båda bakom varsin skärm från morgon till kväll och det är väldigt sällan vi klarar av att göra normala saker tillsammans än mindre klara av en så enkel sak som att prata med varandra.
Det är tydligen alltid någon som inte hör på första eller andra försöket och blir det ett tredje är det inte ens säkert att man orkar upprepa sig utan låter det falla åt sidan helt.
Vi kan ta paus för att laga mat, äta, städa,tvätta,duscha och "jobba" som normala människor vilket kanske är ett rent mirakel ibland men även rätt så skönt annars hade vi säkert blivit vräkta och klassade som en fara för allmänheten.
Ibland kan jag stanna upp och fundera över om detta verkligen är normalt och om det verkligen är något som andra skulle klassa som ett normalt förhållande?
Frågar man mig vilket händer lite nu och då, så kan jag inte säga annat än att det har blivit en vana som idag går på ren rutin.
I början tyckte jag att denna så kallade hobby var en aning enkelspårig och tråkig men det är sant att man blir som man umgås.
Det trista är att fantasin lämnar plats för det som visas på den fyrkantiga glas-grejjen som ögonen ständigt vilar på och det kanske inte är så jätte bra och sen finns det risk för att dagarna alltid är likadana..tadaa..enkelspårigt som fan.
Men det är mitt liv och det är ett liv som jag har valt att leva i så jag ska kanske inte klaga men ibland undrar jag fan i mig vart gränsen för hobby och totalt mörker går någonstans!
Standard fråga "vad har ni gjort för kul i helgen då?" standard svar på det är "inget speciellt, jag har tittat på anime eller spelat och karln har gjort något annat vid sin dator".
När vi ändå är igång kan vi lika gärna ta följdfrågan på det "Är det inte tråkigt att bara sitta?"
och det är här en så kallad pinsam tystnad uppstår och det betyder att jag sitter och begrundar alla frågor och svar.
Sorgligt.
Ska man inte göra saker med varandra?
Ska man inte ha kul?
Ska man inte kunna prata som normala?
Ska man kanske inte ha ett liv?
JÖSSES!!!!!!!!!!!
Av någon konstig andledning så har mitt öga ömmat och runnit idag men jag kan inte förstå varför för det fanns inget i ögat som irreterade men ändå så gjorde det ont.
Jag skulle beskriva det hela som om man skulle ha råkat peta sig i ögat av misstag så att ögat tror att det finns något där.
Tror att det där är något som dom flesta har varit med åtminstone ett par gånger under sitt liv.
När jag rör på ögat så blir det irreterat och så kommer tårarna, ser nästan ut som om jag konstant skulle gå omkring och gråta viklet jag inte finner särskilt roande.
I ljuset så blir ögat lite "sömnigt" och måste vila lite och så börjar det återigen att rinna och jag måste naturligtvis vara där med fingret och gnugga/peta även fats jag vet att det inte blir det minsta bättre av att jag gör så.
Trots det så tittade jag igenom tre filmer och ingen av dom var sorglig vilket kanske hade varit en passande kategori så att jag hade kunnat säga "nu har jag med gråtit till en film".
Det har blivit lite bättre nu så förhoppningsvis går det över till imorgon.
Ska vara jag till sådant här med.
Är det inte ryggen,magen, halsen, fingrar och huvud så är det något annat.
Undrar om de är det här som kallas för symtom?
You are powerful, but can be stubborn and temperamental. You seem to have a little of a non-caring attitude. However, deep down, you have a bit of a soft spot for those you have become attached to.
Nu är semestertiderna över och sommaren gör plats för hösten som förövrigt nästan är här om man ska se till vädret som är utanför.
Klagar verkligen inte på vädret som är utanför utan jag snarare välkomnar det och så sitter jag naturligtvis här och hoppas på att det ska komma ett riktigt oväder som drar med sig åskan.
Tyvärr är det inte alla som tycker om oväder lika mycket som mig, speciellt inte i det här hemmet men man kan ju alltid önska.
Nackdelen med den regniga hösten är att det ändras igen och blir vinter.
Men nu tänker jag se fram emot en höst fylld av regn och löv som byter färger.
Med regn kommer sniglarna och jag blir lika deprimerad varje gång jag inser att dom fortfarande inte är utrotade.
Skulle ha badat mer under värme dagarna än vad jag gjorde men jag får se till att bada massa nästa sommat i stället.
Jordgubbar i mängder har det blivit i alla fall och besök har man haft så sommaren har inte varit helt tråkig.
Äntligen är letandet efter en passande väska över.
Som en sann Hello Kitty maniac har jag lyckats komma över en väska med henne på och den är dessutom i en bra storlek så att hela världen kan få plats i den om jag så skulle vilja.
Problemet är att jag inte har så många saker att lägga däri så den kommer nog inte ens att vara halvfull.
Men det gör inget för det är en Hello Kitty på den och jag är så stolt över att ha ännu en sak till min samling.
Frågan är om min sambo tycker att det är lika kul?
Han tittar på mig och säger "Du är värre än ett barn på julafton" vilket jag tar som att han anser att jag är en aning knäpp.
