Sukhon's humble little blog

Kan man acceptera hur mycket som helst och vad som helst i ett förhållande?
Vart går gränsen för rätt och fel egentligen samt gränsen för hur mycket "eget" liv man ska ta sig när man påstår sig leva med någon?
Kan man se snesteg som fel eller ska man acceptera det som ett misstag för att någon säger det och sen gå vidare som om inget har hänt?
Ska man blunda för vissa saker bara för att den andre ska få som den vill??
Förhållanden ser olika ut för alla, likaså gränser, synen på rätt och fel men någonstans borde väl dom här sakerna ligga på samma nivå hos alla eller har jag fel nu?


Många frågetecken blev det men det här är å andra sidan alltid ett ämne med just många sånna.
Har haft många långa samtal med en vän om detta men om vi har blivit någe klokare får någon annan svara på.

Någon som känner sig manad att starta en diskussion på detta eller kanske bara svara på frågorna??