Filmer tittar alla på lite nu och då, det är nog bara jag som är lite väl fanatisk när det kommer till film.
har gjort en liten lista och skrivit vad jag tyckte om dom.
Kommentera gärna vad ni tyckte.
Vill ni läsa om vissa av filmerna kan ni gå till: loxus.blogspot.com
- The curse of el charro: Klassisk B-film som det säkert kommer en 2:a på
- Tell me something: Den var bra men kunde ha varit bättre(Koreansk)
- Dark water: Orginalet(japansk)är klart bäst i det här fallet men den här är i vart fall värd och se, den va bra i sig.
- Team america: Underhållande på sitt vis men inget jag tittar på igen.
- House of wax: Bra gjord, underhållande men är tyvärr allt annat än en skräckfilm.
- Van helsing: Mysig film som levde upp till mina förväntningar
- Lady in the water:Vad ska man säga om den förutom att vi snabbspolade igenom hela filmen.
- Constantine: Även denna är en film som jag helt klat föll för och som levde upp till mina förväntningar. Den är klart värd att ha hemma.
- V for vendetta: Helt klart godkänd, också den är värd att ha hemma
- One missed call: Klassisk japansk rysare, mycke bra men jag gillade inte slutet fast man kanske ska se uppföljaren. Kanske fattar man mera då.
- Into the mirror: Den här filmen är också en japansk rysare och mycke bra.
- White noise: En bra film som bygger upp stämmningen för att sedan förstöra allt i slutet.
- Hide and seek: Mycke bra film och skrämmande för att den är närmare verligheten än vissa andra rysare/skräckfilmer.
- Skeleton key: Var väl inet så där jätte bra, trodde den skulle vara bättre.
- Hellboy: Bra gjord och med en egen charm över sig.
- Ghost rider: Om den inte hade varit baserad på en serie så hade jag inte ens tittat åt den
- The Hulk: Bra men föredrar orginalet
- Hannibal: En av mina favoriter
- The terminal: En mycke bra film som man gärna ser fler gånger
- Kiss of the dragon: Typisk Jet li film men bra på sitt sätt
- Casino royal: Som bondfilm suger den verkligen men som ren action är den ganska bra faktiskt.
- Catch me if you can: Utan Tom hanks hade jag inte sett den
- Wishmaster: 2:an gick an men dom skulle ha stannat där.
- Hellraiser: Underbara filmer, hade dom gjorts idag tror jag nog inte att dom hade varit lika bra.
- Friday the 13th: Klassisk skräck som man kan se än idag
- Freddy krueger: Filmer med hög underhållning och stor charm.
- AVP: En film som var efterlängtad från min sida. Predator är favoriter.
- Dracula 2001: Bra men sen tyckte jag inge mer.
- double team: Typisk amreikansk action sen om den var bra eller ej kan ju den lärde få tvista om
- Maid in manhattan: Romantiskt upplagda filmer är inte min typ men den är bra om man ska se ur film perspektiv
- How to lose a guy in 10 days: samma sak gäller den här men den är även rolig lite nu och då
- Sahara: Lite indiana jones över vissa bitar men annars helt ok
- Frailty: Värd att se
- Gone in 60 seconds: Bra film men en klassisk handling, de goda mot dom onda
- The Fast and the furious: Handlingen är väl sådär men snygga bilar finns det i alla tre. Är väl därför man tittar.
- Initial D: Mysig film(koreansk) som har jätte mycke charm, enkel film som man lätt kan tycka om. (baserad på en animeserie)
Jag har länge varit arbetslös och utan riktig utbildning så jag har fått söka bottenskrapet, dom jobben som ingen annan vill ha och som inte ger någon direkt lön.
Kan inte påstå att man har sett en ljus framtid eller ens kunnat se framåt för att det har varit så mörkt och så har man haft det dom senaste fem åren vilket bara har gjort allt värre.
Någon riktig bostad har man heller inte haft, inte heller har man haft råd med mat varje dag för att allt har varit så osäkert.
Men nu för första gången i mitt liv så kan jag se ett slut på allt elände.
Ordnade förhållande i vardagen är nog något som alla vill ha och som dom flesta tar för givet men tyvärr så finns det allt för många som har det så som jag har levt.
Fast för min del får det vara nog med det, nu ska ja ge mig in i svetsyrket så en utbildning inom det ska jag nu fixa och jag ska klara det och jag ska få jobb.
Allt ser bra ut för mig nu, jag har ett liv och jag är lycklig och nöjd med hur det är.
Inte alla som kan säga så.
Istället för ur askan i elden som det alltid har hetat förr när det gäller mig tycker jag att det nu ska heta "Ur askan på semester".
För bara ett år sen så hade jag stora problem där inget i mitt liv fungerade men det var ju en vanlig vardag för min del så att helt plötsligt inte behöva vara arg, trött, stressad mm är verkligen en riktig semester.
Tänk om alla kunde känna att livet var behagligt.
Efter en lång väntan och stor osäkerhet kan man nu äntligen slappna av.
Lägenheten kommer äntligen att bli våran som lovat, så nu kan man på allvar börja titta efter tapeter, nytt golv, golvlister och en massa annat som man skulle kunna tänka sig behöva och vilja ha när man får chansen stt renovera efter eget tycke.
Synd bara att killar inte tycker att detta med tapeter och möbler är lika roligt..
Jag har alltid undrat varför det är så svårt att få vissa killar att vara med och bestämma hur tex sovrummet ska se ut.
Jag menar man är ju två som ska bo där så då borde väl båda vara lika intresserade av jur de kommer att se ut elle är det bara som så att vi tjejer är petiga näst intill pjoskiga när det handlar om inredning mm.
har setat och tittat bland en massa tapeter men vet inte riktigt vad som passar vart och hur så då vände jag mig till den jag ska bo med, jag fick ett bra svar men sen hände det inte så mycket mer..tyvärr.
kan ju säga att man tappade lusten och intresset totalt och gick och satte mig vid datorn istället.
Hmmm undra om jag kanske var lite petig för att inte tala om tjurig där men plus poäng ska jag har för att jag inget sa utan bara gjorde nå annat istället.
Nu är den biten glömd likaså känslan men nå mer tapettittande blir det nog inte förrän jag har fått sällskap.
Inge kul att planera, visionera när man är ensam.
Har länge funderat över hur socialen egentligen fungerar och försökt komma underfund med vad dom går efter när dom tittar på en sökandes papper.
Har även undrat över varför man inte använder sig av samma “sida av boken” så att säga.
Jag har nu stött på tre olika städer och ingen av dom gör på samma sätt och man kan inte låta bli att rynka på ett ögonbryn eller två åt de och fråga sig varför måste allt vara så himla krångligt.
Den ena lilla staden hjälpte till med bostad om man inte kunde skriva ett kontrakt själv, vilket i mina ögon är en bra sak för alla ska väl ändå har rätt till en bostad.
Stad nummer två hade en egen avdelning för sådant även kallat bos men varför den fanns kan jag än idag inte förstå för de hände inte mycket där, i vart fall inte under den tiden som jag bodde där och behövde deras hjälp.
Sen har vi då den sista lilla staden och där vet dom inget om att hjälpa till med bostad, dom begär kontoutdrag sen tre månader tillbaka och dom vill att man ska betala dom två första hyrorna själv om man hittar en bostad.
Det om något förstog jag mig verkligen inte på.
Ska dom stoppa dom få slantar man får in bara för att man har lyckats hitta en bostad för att sedan efter två månader låta samma person få ansöka igen.
Och det här skulle då vara något som länsrätten har bestämt men frågan är hur mycket vederbörande på socialen har blandat ihop alternativt kokat ihop själv för att spara på pengar.
Har hört att om man flyttar från en stad till en annan så ska man betala dom två första månaderna själv och sen kan man ansöka om hjälp hos dom om det nu behövs, men jag har aldrig hört att man måste göra det även ett tag efter att man har fått beviljat och som det är nu har jag verkligen svårt att svälja den biten som sann.
Så mycket problem har jag nog aldrig varit med om och inte heller har jag någonsin upplevt att det är fel att ha tak över huvudet.
Men något som alla dessa tre socialkontor har gemensamt är att man måste stå till arbetsmarknadens förfogande vilket inte är så konstigt, man vill ju inte ha deras hjälp hela livet igenom.
Vissa kan få allt serverat på ett silverfat medans andra får slita arslet av sig för att ens kunna få beviljat för kommande månad.
Kan man fortfarande sen denna mynighet som en kortsiktig hjälp som man kan vända sig till när man behöver eller är det bättre att försöka leva på andra och bespara sig själv denna förnedring som det nu är när man vänder sig till dom.
Vill man att någon ska vända ut och in på ens liv, vill man på en enda dag långdraget summera ens liv så ska man verkligen vända sig till dom.
Men som sagt var alla är inte så men det är sällan man möter någon som verkligen vill hjälpa istället för att sitta och gotta sig i andras problem och glatt sitter och antecknar allt oavsett om det är av värde för deras utvärderingar eller ej.
Ibland kan jag till och med tycka att dom har för mycket att säga till om och för lite tillsyn.
Hur många barn har inte förlorat både hem och föräldrar bara för att socialen har ansett att dom farit illa i hemmet men i verkligheten kanske föräldrarna bara behövde lite hjälp och stöd inte ett omhändertagande.
Det är faktiskt inte alltid som det görs en korrekt bedömning av situationen men hur ofta vet en förälder när det är rätt och fel när det kommer till folk som har all makt i världen att verkligen förstöra en persons liv.
Vem ser till så att familjer som bara behöver hjälp får den hjälpen om inte socialen klara av en sådan sak.
Är många verkligen så dåliga föräldrar att ett omhändertagande är ett måste utan ens en tanke på andra möjligheter trots att många föräldrar som vill sina barn väl ofta är villiga att göra allt.
Sen kan man ju fråga sig hur många av alla dessa “behandlingshem” som verkligen står för den hjälpen som socialen påstår att dom gör.
Jag har hört om ett och där bistog man med allt annat än hjälp för familjerna.
Att säga till någon att man måste göra vissa saker annars tar vi ditt barn är inte hjälp utan hot men det kanske bara är jag som är känslig av mig.
En ändring och mera tillsyn kanske är på sin plats.
