Mötet med fonus i februari vart aldrig av utan det hela slutade med att alla papper skickades till mig för påskrivning och sen fick jag skicka dom vidare så att nästa i ledet kunde skriva på och så den efter det tills alla papper till slut hamnade där som skulle.
Jag tänkte att nu måste väl allt ändå vara färdigt, nu kan de inte finnas något mer att göra men som alla andra gånger tar jag hela tiden ut allt i förskott och så börjar allt om igen.
Trots att skatteverket har fått allt dom behöver finns uppenbarligen fler som vill ha sin del av kakan fast jag sitter och hoppas på att allt bara ska vara en ren formell sak men hur ofta är det folk skickar ut en räkning på över 10.000 som en formell avslutning?
Mitt stackars huvud håller på att gå i bitar av allt tänkande medans kroppen sakta håller på att gå sönder av allt tjatande från fonus och deras jurist som aldrig vill lämna mig ifred och nu ver jag inte alls vad dom håller på med eller vad dom förväntar sig att jag ska göra.
Jag är ingen expert på dödsbon eller boupptäckningar men jag har i alla falla fattat att jag är en egen juridisk person precis som mamma och dödsboet och nu har allt de där blandats ner i en och samma bunke vilket man inte ska göra i fall som dessa.
Nu tycker jag att det var bra löljligt av mig att bli upprörd över nå så töntigt som att behöva åka iväg och ha ett möte med alla inblandade som de faktiskt krävs så i stället för att bli upprörd eller förbannad nu är jag bara mycket trött och väldigt ledsen.
Allt är en enda röra och har varit det sen den dagen då jag fick veta att mamma hade gått bort.
Har hört av mig till juristen för en förklaring till den hutlösa fakturan så de är väl bara att vänta och se vad svaret blir.
Trodde bara inte att de var möjligt att saker kunde gå till som de har gjort eller bli så fel som allt tycks vara nu men de värsta är att jag inte vet vem eller vilka jag ska tycka illa om längre.
Dom eller mig själv för att jag inget begriper?
