Våran lilla kisse Temis besökte veterinären idag för tredje gången i sitt lilla liv vilket gör att detta blir andra gången för samma åkomma.
Hennes konstant kliande vägrade att upphöra och tratten var tyvärr hennes ständiga följeslagare för att hon inte skulle klia sig själv sönder och samman varje dag.
Efter att ha tfäffat en riktigt veterinär som kunnat ställa en diagnos har kissen fått ändrad kost och antibiotika för att lindra det som visade sig vara allergier och inte överproducering av hormoner som något legitemerat pucko först kom fram till.
Hon fick sin första kur idag och den där tabletten var sannerligen inte populär och vi här hemma kommer att vara precis lika populära som den efter två dagars tvång och bändande.
Stackars kisse, alltid är det något hon ska behöva stå ut med.
Vi hoppas på att behandlingen som hon är under ska ge resultat så att hon slipper både sår, klåda och tratt framöver och bara vara en normal katt som dom andra två här.
Ny kamp imorgon med tablett och salva
Till min stora glädje så såg jag att An Cafè ska komma till sverige och dubbel glädje när jag upptäckte att Girugamesh också ska komma hit och spela.
Började nästan fundera över om jag skulle behöva boka biljetter när dom (och alla andra jag lyssnar på) spelar på hemmaplan men nu visar det sig att vissa hittar till detta lilla land kallat sverige som saknar så mycket.
Lyckan vara inte länge dock.
Finns det lycka finns det elände och naturligtvis så finns varken pengar eller tiden för att jag ska kunna åka och lyssna på dom, världen är verkligen allt annat än rättvis ibland och det känns som att man skulle kunna bli en sån där pms kärring som hatar hela välden.
Lagen och alltings jävlighet har slagit igenom hos mig ännu en gång.
Slår fan aldrig fel.
Har märkt att ju fler lägenheter som trycks in i ett hus desto mer måste göras för att det hela ska fungera mellan alla hyresgäster och hyresbolaget måste underhålla så att allt fungerar som det ska.
Vill man behålla hyresgästerna så krävs det att bolaget man hyr av lyssnar på vad folket har att säga om olika saker.
Okey det där är saker som bolaget borde göra men nu råkar det ju inte fungera så i verkligheten utan man sätter upp lappar, minimala sådana också i trappen i tron om att det ska fungera och om det verkligen krävs en handling så tar det tid innan det händer något.
I dett hus har man gjort precis så, satt upp en lapp om att man inte ska lägga reklam mm på postboxarna men hur många kan konsten att ta hänsyn till denna minimala lapp som sitter på sidan skymd av boxarna.
hälften av alla som bor här lägger det dom inte vill ha där uppe och själv så tog det ett tag innan jag ens lade märke till den och det bara för att den är så himla liten och tanig.
Efter hyresbolaget så kommer hyresgästen och samma sak gäller hyresgäster emellan som mellan hyresgäst och bolag.
För att alla ska trivas så krävs det att man lyssnar och tar hänsyn till varandra men det är lika sällsynt som att försäkringskassan är villiga att hjälpa till när man ber om det.
Hyresgäster gör likadant som bolagen, sticker ner lappar i brevlådan i tron om att det ska fungera i stället för att knacka på och tala ansikte mot ansikte.
Har man något på hjärtat så ut med då och skippa lappar eller skvaller i tvättstugan för det blir ingen förändring av det men å andra sidan är de bekvämare.
Grannar borde samarbeta för att få det bättre och är man fler är det lättare att bli hörd och det blir mindre snack i trappen eller lappar i brevlådan.
Hyresgästföreningen är till för att hjälpa men dom sträcker sig till en viss gräns och efter den är det upp till en själv att försöka göra de bättre.
Jag skulle vilja ha nyare maskiner i tvättstugan och bättre torkmöjligheter för kläderna samt längre pass på sista tiden.
Känns som att det är fler än jag som skulle vilja ha det så för här tvättas det en del efter att sista passet är slut och naturligvis är det minst en som inte tycker om det men ingen vågar säga något om det.
Vi pratar för lite med varandra och klagar för mycket.
