Äntligen så ska en av katterna få komma till farbror doktor och bli steriliserad eller kastrerad.
Har ingen aning om vad det heter längre för alla experter säger olika men det är ju inget ovanligt.
Inga flera nattliga serenader som leder till att man inte vill annat än att "tappa" katterna sju våningar ner för det kommer bara att bli en som är aktiv och en är bättre än två.
Men efter det så är det nästa som står på tur och då kommer det att vara slut på allt gnäll och skvätta utanför.
Känner för att fira att jag slipper städa 72 gånger på en dag.
För bara någon dag sedan så fick jag hem ett brev och på det brevet så informerades jag snällt om att det nu var 10 år sen jag gick ut grundskolan och sen slutade mitt glatta humör att existera.
Något borttappat pucko till individ tyckte att det skulle passa sig med en återförening och man behövde inte göra något själv utan något företag som sysslar med detta gör allt jobbet åt dig inkluderat att leta reda på vart alla(milt sagt) "själar från förr" befinner sig.
Så länge ingen av dessa andra "själar från förr" finns i min närhet idag känns det inte som att jag bryr mig vart dom har spridit sig någonstans och jag önskar att jag inte hade fått en påminnelse om att det bara har hunnit gå futtiga 10 år.
Vad kan hända på så kort tid egentligen?
Omogna "Lisa" är säkert lika omogen idag och "häftiga Putte" med anhang anser sig nog fortfarande vara lika häftiga idag och alla ska låtsas vara glada över att ses och prata om det som hänt sen sist men ingen bryr sig för alla vill bara se vem som har hunnit med vad och inte, ungefär som själva skoltiden men nu är ju alla "vuxna" så då får det väl bli vuxenkomplex då.
Tror nog inte att det är någon i min gamla klass som kan prestera genuint intresse när det kommer till en återförening om inte annat så kan i alla fall inte jag prestera ett genuint intresse och jag kan inte påstå att jag har saknat någon från den tiden och ingen har nog saknat mig heller så det går på ett ut det där.
Som så många andra hade jag en udda plats i klassen.
Jag var inte direkt ett mobb offer men jag var heller inte bland dom populära utan jag var någonstan i mitten och att vara i mitten är inte heller så kul alla gånger.
Alla vill ju passa in och vara omtyckta samt respekterade men respekt då innebar inte samma saker som idag.
Snacka bakom ryggen till höger och vänster förekom lika ofta som man äter eller byter kläder fast hur det kunde vara så utan att någon öppnade munnen förstår jag inte.
Vilket mysterium.
Folk skulle slå och döda den som snacka skit osv men i verkligheten var alla lika ruttna men den som kunde tala kunde också få allas sympati och därmed bli allas vän trots all dynga som spreds.
Värre intriger än dom som förekommer i grundskolan kan man inte ens hitta om man så letar bland dom sämsta såporna på fyrkanten som kallas tv .
Klassen som jag gick i kunde inte mycket annat än att sprida sin dynga och idag sitter jag här vid 25 års ålder och undrar varför det anses vara häftigt att kunna snacka skit, skolka, röka, supa, ha sex med alla som rör sig, slåss, ruinera någons liv mm.
Det om något ansågs som respekt och var en stor status fråga.
Snacka mest men också ha flest polare och du är hur häftig som helst, fungera som sagt var som vilket grundskola som helst i sverige.
Hade jag haft hjärna och kurage nog att stå för min egen personlighet hade saker och ting med all säkerhet inte slutat med att jag inte gick ut med min klass och hatat allt som rör sig i min närhet vilket jag gjorde bra många år efteråt.
Japp! Jag var ett riktigt puckobarn med mongo drömmar när jag gick i grundskolan och jag trodde verkligen att himlen var rosa med rosa jätte fluffiga moln som matchar men det visade sig senare att jag hade jätte fel men det gör inget jag växte upp men det gjorde nog inte resten efter vad jag har hört.
Vad jag inte blir förvånad.
Lärarna ville inte ta i sånt som kan vara jobbigt och jag vet att det är så än idag så jag antar att det inte händer så mycket på futtiga 10 år.
Alla är likadana nu som då och så kommer det förmodligen att förbli.
Hålan till stad är lika rutten som folket så jag antar att man blir som man bor och inte bara umgås.
Är staden vriden är människorna likadana.
Efterbliven stad med människor som anser att det inte finns något utanför stadens gränser, kommer det in någon utifrån så ska den stackaren synas i sömmarna och den stackaren ska bli utpekad men inte tilltalad.
Allt som är nytt är farligt och alla som inte är inavlade infödingar är hemska.
Om inte det är skruvat så heter jag Rupert.
Staden som skapdes men sedan glömdes bort.....har jag ingen lust att nämna vid namn.
Julen är över och vi har bytt från det ena året till det andra ännu en gång.
Vad har hänt nu då?
Jag tyckte inte att jag var tillräckligt sjuk under min födelsedag så jag valde att bli förkyld igen men över nyår denna gång och med feberfrossa dessutom.
Slog på stort den här gången så när alla andra var glada och skålade satt jag i soffan med en filt och drömde om sängen som förövrigt inte ens var varm.
Alla gästerna som var här har nu åkt tillbaka till sina egna hem och det lagom tills att jag frisknar till så min planering är sannerligen inte av denna värld.
Snön som tidigare har lyst med sin frånvaro ligger nu och pryder världen utanför med sin vita lyster.
Nu när allt är över så passar det att falla från himlen, jag undrar hur länge det får ligga kvar den här gången.
Lika mycket som snön inte syntes har jag hört våra älskade katter och nu är jag så trött på deras skrikande att jag funderar på att skänka dom till någon hemlös stackare som behöver både mat och något värmande nu när det är snö och allt.
Så slipper folk ta sig an jobbet som kattvakt och jag som ägare behöver inte oroa mig över att den som ska utföra detta jobb faktiskt inte alls är passande.
Min mamma är lika slö som alltid så några pengar har jag inte fått av henne ännu men hon har ju hela de här året på sig att få tummen ur och om jag är riktigt snäll och har en mäktig tur så kanske jag kan få pengarna lagom till nästa födelsedag eller jul i stället.
Har jag ännu mera tur så kanske hon till och med kan komma ihåg hur gammal jag är då så slipper hon gissa sig till ett tal bara för att det kanske låter bra.
Julklapparna delades ut som dom skulle och förhoppningsvis så vart alla glada och nöjda men det kan man ju aldrig veta, lättare att bara le och vara glad än att säga vad man egentligen tycker.
Känns som att det saknas något men jag kan bara inte komma på vad det skulle kunna vara.
2008 försvann fortare än vad 2007 gjorde men båda tycks påminna om varandra en hel del.
Det vill säga båda är lika borta i mitt huvud så jag kan lika gärna börja memorera det år som just har börjat.
Men det har onekligen varit ett intressant år ändå.
Jag har lärt mig en massa nya saker men smart är jag fortfarande inte men om jag är snäll så kanske tomten ger mig en hjärna i julklapp nästa gång.
