Äntligen tycks det finnas lite hopp för mig och olycka för min inte så tjocka plånbok.
Fick lite tips och hjälp från trevliga människor så tack vare dom kan jag nu sitta här hemma och beställa mina kära kläder, jag behöver inte bara titta utan jag kan även få hem.
Det tycker jag är lite lyxigt.
För att ha råd att förse mig själv med allt jag vill ha behövs antingen ett jobb eller flera jobb beroende på lön och göra men jag är inte kräsen så länge det säger klirr i kassan och wee i garderoben.
Känner mig som ett barn på julafton och det hela blir bättre när jag tänker på att min älskade hello kitty pyjamas samt mina nya väska med kuromi snart anländer till mig.
Jag är så barnsligt lycklig!
Ett JÄTTE tack er som har tipsat
Min sambo sa åt mig att gå in på en sida och titta och det var skulle då vara reklam för psp.
Den sötaste reklamen jag någonsin har skådat, borde finnas mer reklam på det sättet för det tilltalar i alla fall.
Massa små söta figurer som man kunde klicka på och så visade dom olika saker på ett mycket roligt sätt.
Passde mig som gillar söta saker.
Jag är inte så bra på att direktlänka så ni som vill se får kopiera och klistra in.
Ber om ursäkt för min okunnighet =)
www.gopspgo.co.uk
Jag har setat med en och samma ansökan hela dagen idag och lyckas verkligen inte få till det hela.
Vad är en bra ansökan och vad är en dålig?
Jag vet på ett ungefär hur det ska vara men just nu hjälper inte den vetskapen mig överhuvudtaget.
Har ingen aning om hur jag ska formulera mig för att låta intressant men ändå inte långdragen så att arbetsgivaren hinner somna.
Att fråga om hjälp här hemma är som att kasta en studsboll mot en vägg så jag låter nog helst bli.
Vill ha jobbet men i den här takten så kommer det inte att hända mycket är jag rädd.
Jag hatar verkligen det här.
Kan ju få huvudvärk för mindre.
För att få jobb måste man söka och för att söka måste man ha ett så kallat cv eller meritförteckning så nu sitter jag här i det stora cv havet och undrar om det någonsin kommer en ände på det hela.
Jag kan aldrig komma på något bra att säga om mig själv än mindre formulera mig så att jag låter intressant för en arbetsgivare så det hela slutar med att jag ger upp och bara skriver något.
Igår bad jag om hjälp och fick för första gången den hjälpen jag bad om så nu känns vissa saker enkla medans "sälja-mig-själv-grejjen" fortfarande inte har nått ett stadie av bra men det kommer väl hoppas jag.
Men hur kan jag veta att det som står i min ansökan tilltalar, det är ju trots allt omkring hundra andra som också söker det här jobbet.
Kommer aldrig att bli någe klok på det här med ansökan, cv och personliga rader.
Dumt påhitt.
Om man tittar sig omkring, riktigt tittar på alla människor som går förbi en så kan man se att alla har olika stilar på sina kläder.
Sen tar man sig en ordentligt titt på den befintliga klädmarknanden och där ser man att det varierar inte alls lika mycket som det kanske borde göra.
Det finns inte tillräckligt med variation för att kunna behaga alla stilar trots att det faktiskt finns en en väldigt stor efterfråga och marknad men ingen tycks vilja ge respons vilket jag tycker är synd.
Tänk om det fanns lika många butiker för dom som gillar Hello kitty, goth, punk, anime osv som det gör för dom som bara kan valsa in på HM eller JC och handla, vad lätt det skulle vara att få tag på saker och ting och priserna skulle inte vara så saltade som dom är idag.
Hur många har inte gått in i en hörnbutik fullproppad från golv till tak med kläder/prylar och det enda man har tänkt är att dom borde bli större så att även dom kan få en våning i något stort nytt galleri men tyvärr så är det ofta privat personer som väljer att öppna eget just för att dom tycker som mig att det finns för lite och dom kan tyvärr inte konkurrerar med stora kedjor.
Dom stora kedjorna tycks inte se på det vanliga folket för om dom gjorde det skulle marknaden vara mera blandad.
Tycker att vi ska ta efter japan, england mf när det gäller kläder och utbud.
Det ska väl ändå finnas något för alla och det ska vara lättåtkomligt med bra priser för kläder måste man ha.
Satt precis och surfade efter lite bra bilder på Hello Kitty när jag kom över en blogg som har väldigt mycket med henne att göra men kanske inte på ett sätt som man är van vid.
Den här stackars killen är så less på den mycket populära katten att han har döpt det hela till "Hello Kitty hell" och det han skriver lockar lika mycket till skratt och förtjusning som till ren förolämpning och hårda ord.
Det fanns dom som tog det hela med ro och det fanns dom som tog hans inlägg till en personlig nivå.
Som en äkta maniac jag är till denna mycket älskade och hatade katt kan jag förstå att man inte vill se någon trasha det man tycker om men som sambo med någon som inte tycker om HK något nämnvärt kan jag även förstå hur det känns för honom att behöva höra om en och samma sak dag ut och dag in, i längden så kan det inte bli annat än irreterande.
Om min karl skulle sätta gång med någon liknande blogg skulle jag inte göra annat än att skratta.
Enligt många så har denna figur nått sin punkt och är idag inget annat än sönder tjatad medans andra tycker att hon är underbar.
Tror nog att det hela hänger på när man fick höra talas om henne första gången men jag kan ha fel.
I fall det är någon som läser detta inlägg och undrar över om jag verkligen är en maniac så kan jag säga naturligtvis men bara för det så behöver jag väl inte bli upprörd så fort jag ser någon som inte tycker om henne lika mycket som mig.
Hysteri kan verkligen vara farligt.
