Singel....inte singel
Nej, jag tänker inte flytta.
mer än så tänker jag inte säga
En annan plats, nya människor och ännu en sysselsättning så det är väl bara naturligt om inte annat förväntat att problemen ska hopa sig över mig som ett stort bäcksvart moln.
Tanken att saker och ting skulle fungera felfritt var både att sig för mycket friheter och en dröm som fortfarande inte tillhör mig, att jag inte har lärt mig de ännu.
Myndigheter är och förblir just det lika mycket som jag alltid kommer att vara en vanlig människa som sliter arslet av mig för att få den lilla kaksmulan i slutet på varje månad.
Men då ska jag ha varit en väldigt duktig och snäll flicka.
Jag sitter nu här och tar mig en välförtjänt liten paus och tänker förmodligen göra det resten av kvällen för att kommande dag ha orken att ta mig an alla dessa svarta saker som hänger över mitt huvud.
Jag brukar alltid säga att inget får vara lugnt när det gäller mig så detta är bara ytterligare ett bevis på de.
Men men, de är verkligheten som den ska vara..kan ju vara dumt att tro något annat.
Jag är en stor tjej nu som har mognat så detta kommer jag att klara galant fast med lite hjälp självklart.
Sann lycka är att kunna skratta och le även när det finns många saker framför en som man måste ta itu med.
Man är lycklig om man kan lägga sig utan att behöva känna hur alla problem tynger ner kroppen till en båge och själen våndas under den mörka timmen.
Lycka här i livet innebär ett lugn som ingen eller inget kan vare sig rubba eller ta ifrån en, man ska känna sig tilfreds med livet som det är och man ska vara nöjd med den person man själv är oavsett om ensamheten vandrar i ens fotspår, hack i häl.
Riktig lycka kommer från en själv, riktig lycka är något som man på egen hand har lyckats skapa från ingenstans, därav att ingen kan ta ifrån en den eller fläcka ner den.
Riktig lycka är att kunna vara stark på egenhand, att kunna le när de som minst finns något att le åt, att kunna skratta när det inte finns något att skratta åt, att kunna leva när det känns som att livet har upphört.
Endast tre veckor har gått men de har varit tre veckor fyllda av händelser och överraskningar jag inte trodde var möjliga.
Ännu en gång står jag på mina egna ben men denna gång väljer jag att fortsätta stå på mina egna ben, anpassa mitt liv efter mig själv och ingen annan, bygga upp ett hem som bara är mitt och som jag kommer att se som mitt hem under en lång tid framöver.
Att vara själv just här och nu under denna period av mitt liv gör att jag verkligen kan uppskatta det hela, man borde uppskatta ensamheten och inte skrämmas av den.
Men det är bara en personlig åsikt som grundats på år av diverse konstiga val i livet men utan dom valen så hade jag inte varit den jag är idag, inte heller hade jag kunnat vara nöjd med de liv som jag just nu i sakta mak planerar och bygger upp.
Jag har under den gångna veckan fått lära mig att ett hektiskt liv inte behöver innebära att man blir sönder stressad för att sedan må dåligt.
mitt liv är fyllda av saker att göra och då är de mycket "nöjen" som är involverade men jag lyckas på något mirakulöst sätt få allt att fungera och de får mig att må så bra även om de ibland kan bli lite väl snurrigt.
fast va vore mitt liv utan platser att vara på, människor att träffa, saker som går sönder när jag minst behöver de.
så bra som jag mår nu har jag aldrig gjort när de kommer till mig själv och mitt eget liv vilket gör mig både stolt och chockad, men de brukar ju heta "inget ont som inte för nå gott med sig" och i mitt liv just nu så stämmer de gammla ordspråket in väldigt bra.
jag bygger upp mitt liv från grunden en dag i taget och de i sin tur gör att jag finner dom mest harmoniska saker här i livet, saker som jag tidigare förbisett eller blundat för i brist på både mognad och förståelse.
när ingen kan se eller höra fäller jag en eller fler tårar av lycka, lättnad och tacksamhet.
sitter nu här och är väl medveten om att utan er de berör så hade jag verkligen inte fått previlegiet att kunna göra allt de som jag har hunnit med att göra och dessutom påbörjat.
med en värme som inte är av denna värld har jag blivit mottagen med öppna armar och accepterad även fast jag själv anser att jag inte är värd allt detta oavsett vad den personen säger eller tycker.
men jag är ändå väldigt tacksam och känner att jag vill göra allt för att bevisa att jag denna gång har kommit för att stanna.
jag vill vara en del av livet som de är idag och får man en chans som jag just fått så vårdar man den med mycket ömhet och krälek i hopp om att de ska gro till något starkt och stabilt.
något som kan överleva en själv.
du ska veta att du har gjort ett jätte bra jobb, bättre än du kan man inte finna även om jag en gång i livet varit av en annan åsikt.
de tänker jag inte hymla med.
sen så finns alltid min speciella vän med mig i både tankar och vardag och ännu en gång så har hon varit en räddande ängel i mitt liv.
så trött hon måste vara på mig nu och alla ställen hon "tvingas" ta mig till bara för att jag ska kunna göra allt och träffa alla.
du har gett mig möjlighet att få se en skatt man inte kan värdera i pengar, en skatt som jag så länge har saknat och längtat efter.
jag älskar er alla på mitt egna lilla vis
Dagen började med tunga måln och en mycket morgontrött jag som med stor ansträngning kliver upp ur min temporära säng för att i all hast försöka få på mig kläder samt borsta tänderna så att vi kan komma iväg.
vårat mål för dagen va att ta oss till röforsloppet, tänkte ta oss en titt på alla bilar som ska köra, inte köra och för att njuta av de underbara vädret, som turligt nog faktiskt blev riktig gassande varmt framåt eftermiddagen.
jag var uppenbarligen fortfarande trött för jag höll återigen på att somna i en bil men denna gång blev de hennes karls bil..måste få säga att bilar är bekvämare än vad många tror eller så är de bara jag som kan konsten att somna lite varstans.
efter en intressant och rogivande dag sitter man här igen och klottrar ner ord för glatta livet.
allt för att dela med mig och för att få tiden att gå lite fortare, man sitter ju här och tänker på mat nu men de fattas en person eller två så de blir inget matintag förrän hon eller dom har anlänt.
när mörkret börjar anlända och barnen ligger i sina små sängar och drömmer sött smyger sig dom vuxna ut(dvs jag och mina två vänner)för att ta sig an ett parti hederlig gammal kula.
tre personer och en kväll att fördriva men inga förslag på vad man kan tänkas göra för att ingen är kreativ nog att komma på något vettigt.
inte förrän pratet om den sedan länge paserade barndomen och allt man hade för sig då, för att inte tala om hur mycket lättare de då va att kunna roa sig.
ialla fall glada som jag vet inte vad smyger vi oss till närmaste men ändå lämpligaste plats för att roa oss kungligt.
efter en timmes spelande eller något är de nog dax att ge sig för att de börjar bli en aning för mörkt och för att den första lider av brist på linser, den andre måste komma i säng för att orka upp till jobbet och den tredje som då är jag lider av akut toalettbehov och myggbett.
med goda miner och ord om att spela dagtid istället som alla andra går vi sakta hemåt för att avsluta kvällen med ett parti långdraget kosrtspel där jag förlorade.
man kan inte vinna alla gånger.
någonstan däremellan så hann jag få panik av flygande duvor och se dom ta en kort men vad som såg ut att vara en efterlängtad dusch.
nu är det bevisat att man inte behöver ha pengar för att kunna ha kul utan de räcker med att vara väldigt barnsligt sinnad.
och med detta avslutar jag nu nattens inlägg.
gu så intressant tänker alla och läser de igen bara för att vara säkra på att dom kommer att kunna sova hela natten igenom.
Dom senaste 24(eller om det har hunnit bli 48 nu)timmarna så har jag funderat över vem man ska behöva mörda för att få lite respekt.
om man ger sitt allt här i livet till olika personer man möter så förväntar man ju sig att man ska få samma bemötande tillbaka som man själv ger till andra.
fast under dom åren som har gått kan jag inte påstå att jag har fått något tillbaka vilket gör att jag inte kan sluta undra över vad jag gör som är så fel.
är jag efterbliven som tycker att respekt och ärlighet är två saker som man verkligen borde kunna ta förgivet här i livet?!
hela skallen bara snurrar av frågor, frågor som jag vet att jag inte kommer att få några svar på bara för att jag uppenbarligen är både efterbliven och naiv även om jag inte anser det själv men eftersom att allt ändå blir fel och jätte konstigt så kan jag inte komma med något bättre än det.
bara för att allt hela tiden slutar som det gör så ställer jag mig frågan "varför ska jag när ingen annan kan" i och med det så anser jag att ödmjukhet, ärlighet och respekt är något som inte längre är en dygd som jag tänker hållas med från och med nu.
tänker vara precis lika svinig och köra med samma ruttna stil som alla andra på denna jord och sen titta lite dumt när någon undrar om de är nå fel på mig som inte kan tänka längre än till mig själv.
trött på att vara den som ger hela tiden men som aldrig får något tillbaka oavsett hur lite eller mycket de handlar om.
jag tycker inte de är nå kul att sitta där och försöka vara glad och mogen medans den man pratar med sitter och sparkar på mig tills jag inte kan gå längre och sen bara lämnar mig där åt mitt eget öde för att det är bekvämare så.
allt för många gånger har jag tillåtit mig själv att bli behandlad som skit men idag känner jag att gränsen är nådd.
om det jag vill ha i gengäld för allt jag ger är alldeles för mycket så kan den här världen med alla dess människor fara och flyga dit solen aldrig lyser för de här tänker inte jag gå med på längre.
jag vill bli behandlad som en människa inte någons leksak, tidsfördriv eller mobboffer är det så jävla svårt.
Dumma, dumma lur och bara dö och sen dumma dumma mig för ha lämnat laddaren hos mamma.
men en butik och 15 spänn senare så är luren vid liv igen och är redo att ta emot samtal ännu en gång.
så för den som har försökt att ringa kan jag nu tala om att de går att komma fram som vanligt igen.
under tiden som luren käkade så vart de en tur i diverse butiker och till min stora glädje insåg jag att man faktiskt kan klä sig på ett annat sätt utan att se ut som en mupp på speed.
så från och med nu ska ja försöka ändra min stil lite så att man inom en månad eller nåt kanske ser ut som 23 och vuxen inte 15 och flummig.
ovanpå de så finns de planer på att fixa i ordning håret så att man blir av med de som är slitet och inte alls ser bra ut.
ska man laga sig själv så kan man lika gärna göra de ordentligt och va kan passa bättre än att vara lite egoistisk och bara göra saker för sin egen skull.
alla behöver skämma bort sig själva lite nu och då så med ett stort leende tar jag mig an de som ska bli mitt liv och endast mitt.
även om de gör ont inom mig nästan hela tiden så känner jag ändå att detta kan bli bra och de kan jag tacka en speciell vän för.
utan henne hade jag inte vetat varken ut eller in idag, ett STORT tack till dig och för att du orkar med en vilsen själ som mig hela tiden.
och ett jätte tack för igår, snurrig av rondellen vart jag verkligen och allt skrattande kändes verkligen bra.
skönt att som omväxling kunna gråta för att man skrattat som en idiot och magen inklusive kinderna värkte ganska bra.
banzai är mitt nya motto och en dag i taget min nya filosofi de tänker ja köra på hårt och de är bara för att ja äger så bra.
ur vägen alla vägen är min.
kan alla höra hur elakt ja skrattar ;D
